03.37
Jag har varit på botten, och vänt. Hurdå kanske ni undrar? Jag tänkte ta upp det nu, för jag vet att det är många, många fler som mår dåligt och då kan jag ju dela med mig av mina erfarenheter. Sen att klockan är 03.41 och jag inte kan sova är ju en annan sak ;))))
Det absolut viktigaste är att inte sätta upp orealistiska mål. Jag har försökt med att sätta upp mål för veckan, månaden, året men jag får bara ångest eftersom jag inte kan leva upp till dom målen. Jag ska köpa en whiteboardtavla och sätta upp över sängen, och varje dag ska jag skriva vad jag har för mål för dagen. Det ska vara så enkla saker som att bada, gå ut med hunden, åka till mormor och hälsa på. Det är realistiskt. Då, när man ska gå och lägga sig och bocka av det man har gjort, mår man jättebra eftersom man har klarat av det man har planerat. Då är man ju inte helt värdelös eftersom att man har klarat av målen!?
Berätta för alla 238572389 gånger att man faktiskt mår dåligt. Det kan vara lätt att glömma för någon som inte är i samma situation, och då kan lätt konflikter uppstå och vännen ifråga känner sig sårad och bortglömd. Att må dåligt är ingenting att skämmas över, och har man äkta vänner så finns dom där när man sen börjar må bättre. Jag har själv betett mig väldigt dåligt mot mina vänner, när det egentligen bara hade varit att förklara för dom. Nu har jag ju sån tur att jag har världens bästa vänner som har funnits för mig och väntat på mig ändå. Finns dom inte så är dom inte värda din vänskap, för du är högsta vinsten. Glöm aldrig det.
Hur tråkigt det än är (jag HATAR ordet rutiner och dess innebörd) så är det sjukt viktigt. Att gå upp varje morgon och göra saker, inte lägga sig och sova middag (det gör mer skada än nytta) och gå och lägga sig skapligt tidigt. Ta en paus från kompisar, skola, vad det nu är som du känner dig stressad över. Innan du mår bra kan du inte förvänta dig att du kan gå ut och festa med kompisar eller plugga järnet i skolan. Det är DU som är den viktigaste personen i ditt liv, du ska leva med dig själv i förhoppningsvis många många år och då är det viktigt att man har byggt upp en bra grund. Då måste man sätta sig själv först ibland och strunta i alla krav som ställs på en.
Ta det från någon som verkligen vet - ingenting funkar bättre än djur och natur. Att vara ute i stallet är den bästa terapin för mig. Hunden skaffade jag för att jag inte ska kunna gå in i mig själv och tappa kontakten med omvärlden. Hon är den lilla tråden som håller mig fast, utan henne skulle jag vara ännu mer deprimerad än vad jag redan är. Naturen överlag får mig att må superbra. Gå ut och gå, be någon köra dig till en skog och ba walk it off. Det FUNKAR. Även om du inte är en naturmänniska, testa. Jag vet att det hjälper.
Det här rådet fick jag av en jättefin stallkompis, och det har jag tänkt på varje dag sedan hon sa det. Känner man att man verkligen inte orkar göra någonting en dag, GÖR DÅ INGENTING. Man måste, hur svårt det än är, sätta sig själv först. Strunta i alla kompisar, föräldrar och lärare som tjatar och bara ligg i soffan, ät glass och kolla på serier. Det går inte att pressa sig själv för hårt, man går under ifall man gör det.
Nu påstår jag inte att jag är felfri. Alla dom här sakerna jobbar jag med varje dag, för jag SKA ha mitt sagoslut. Jag ska må bra och jag ska klara av det här, för jag vet att jag kan. Jag har världens finaste vänner, mamma, djur, ja allt. Jag har alla förutsättningar i hela världen till ett bra liv, jag måste bara ta saker i min egen takt och tänka på mig själv. Jag måste lära mig att folk inte blir sura när jag säger nej, dom blir sura när jag hittar på ursäkter. Att må dåligt är tyvärr fortfarande något som är väldigt tabu, men jag ska inte skämmas utan jag ska omvandla det till en styrka. Allt det här som jag går igenom nu kommer göra mig starkare.
