www.confessionsofaschizo.blogg.se

Skrev ju förut att jag hade varit i stallet och fotat, och nu fick jag se resultatet! :D Är faktiskt jättenöjd, både med bilderna och med att jag faktiskt gjorde det! Hade inte tänkt att göra det pga vädret, rädlsa med mera men jag gjorde det ändå. Bra Jonna! Varje litet steg jag tar känns bra, jag hoppas att en dag kunna komma tillbaka till det jag hade, att vara orädd och våga saker. Det känns ganska långt borta just nu men det kommer, det måste det göra. Han är mitt allt, min finaste vän och killen i mitt liv. ÄlsklingsCharlie <3

 

Efter en fullspäckad dag med städning osvosv tar jag en mysig filmkväll och är glad över att jag är jag. Jag mår bra, jag känner mig tillfreds med livet och jag har kommit på en ny taktik att ta till när det känns skit, asbra ju. Jag bara stannar upp, ser mig omkring, tar ett djupt andetag och är glad över att jag lever. Det är ett tips till alla er därute, när ångesten börjar krypa närmare och allt börjar kännas jobbigt, stanna upp, andas och se det fina i situationen. Det finns alltid något fint, spelar ingen roll om det är en blomma, ett djur eller vad som helst. Och om det inte går, var glad över att du lever. Du har ditt liv, du har dig själv, du är inte ensam. 

Enough said, nu ska jag kolla på tjejfilmer från 80-talet och ba ha det bra. PUSS

 

 

 

Förlåt för den extremt dåliga uppdateringen, jag har inte haft internet på hela dagen ._. Tänkte lägga upp och visa vad jag köpte igår, 700 spänn för allting c: Inte illa va? Idag har jag varit och blivit fotad i stallet, jätteroligt faktiskt c: Vi hann precis mellan regnet, det var ju fint väder ett tag och då passade vi på. Jag lägger upp några bilder sen, hoppas att det blev några som blev bra. Jag fastnar inte så bra på kort, hehe.

 

Nuuu är jag vaken, och supertaggad inför att åka till Norrköping! Ska försöka ta lite bilder där så jag har något att visa när jag kommer hem, haha. Nu ska jag sminka mig osv och gå ut med hunden och sånt, PUSS

 

Imorrn ska jag upp tidigt och åka till Norrköping, WIHO. Så därför vill jag sova nu, så att det blir imorrn nån gång. För övrigt så mår jag faktiskt riktigt bra idag, jag hade ett bra samtal med min psykolog och allt känns bara bra. Sen finns det småsaker som får mig att må dåligt, men jag försöker se över det och må bra istället. Nu ska jag kolla på The Hobbit, käka riskakor och ha det bäst. Godnatt!

 

Har fixat lösnaglar, äntligen. Det går jättelångsamt att skriva och göra saker, men fan vad snyggt det är, är alldeles käääär :') Köpte dom för 40 spänn på ÖB, lite dålig passform men annars så c:

 

 

Fick paket idag, först går jag till ICA för att hämta ut det för det stod att det skulle vara där, hade världens pinsammaste vistelse där till ingen nytta, för paketet var inte där. Så då fick vi åka vidare till posten, och där var det. Äntligen. Fast tänker inte berätta  vad som är i, det lär ni märka snart ändå c:

 

Nu ska jag ut på äventyr med mamma, först ta in hästar och sen hem och bada, sen psykologmöte kl. 14. Eller nu kom jag på att jag inte kommer hinna bada, helvete också haha. Men iaf, psykologmöte. Det är mycket som har hänt sedan senast jag träffade nån i Nyköping, det har ju bara varit Västerås. Jag har skrivit i min skrivbok det som har blivit bättre och sämre, så att jag förbereder mig ordentligt. Nu ska jag åka så nu hinner jag inte skriva mer, men vi hörs senare PUSS

När jag har pengar blir det någonting innehållande sugar skulls, så jäääävla snyggt. Sen älskar jag tatueringar med kawaiistuk, så något sånt kommer det nog också bli, fast jag vet inte riktigt vad ännu. Det enda jag är helt säker på är två olika tatueringar, dom gör jag så fort jag bara kan. Tänker inte berätta hur dom ser ut ännu, det får ni se när dom är gjorda :D 

 

Idag red jag på banan i skritt och trav. Han var seg som fan och försökte smita undan precis hela tiden, jag fick inte riktigt kontakt med honom. Alls. Över huvud taget. Men stundvis kändes han riktigt fin. Jag är så stolt över att han alltid är lång och låg när jag rider, det känns så bra att han slappnar av med mig. Älskade fina vän, vad skulle jag göra utan honom. 

 

Nu har jag kört hard work work i stallet, så nu förtjänar jag film och en sallad. Har också lyckats följa mitt träningsschema tre dagar i rad, fucking amazing för att vara jag?! Ångest, ångest, ångest över Nyköpings festdagar, vill inte vill inte vill inte, men vill heller inte sitta hemma och göra ingenting medans verkligen alla i hela världen är ute och festar? Kul att sitta hemma då liksom. Och kul att varenda jävel förutom jag är 18, hata allt. MEN IAF, det är inte förrän nästa vecka så det ska jag inte ha ångest över nu, omg. Nu ska jag kolla på min film och äta min sallad. Wowo

Idag är jag sur. Natten har varit ett helvete, omg. Jag är redan rädd för att vara hemma pga inbrottet, och inatt var jag ensam hemma. Nikki börjar morra och skälla mot dörren, jag får panik och springer omkring i hela huset och drar ner persienner och låser dörrar för jag var helt övertygad om att någon kollade på mig genom fönstrena, så jävla läskigt. Och jag vågar inte stänga av tvn eller släcka lamporna, så där ligger jag i sängen på helspänn med kniv brevid mig och bara väntar på att något ska hända?! Gud. Sen somnar jag i ren rädsla, men vaknar hela tiden för något kan ju hända?! Omg. Ah idag ska jag till stallet iaf, och RIDA. Sen får vi se. 

 

Blir en jävla massa outfits nu. Men det finns inget annat att ta kort på, tycker det är jättekul att sätta ihop outfits och så, blir så inspirerad :D Och jag tycker ofta att jag inte har snygga kläder, och då när jag sätter ihop olika outfits så blir allt genast mycket snyggare. 

 

Igår orkade jag inte blogga, så då blev det bara ett inlägg där jag skrev hur sur jag var. Tror jag. Så här får ni gårdagens outfit. Tråkig och jävlig, men vad annat finns det att göra när man smälter både inomhus och utomhus :@ Nu vågar sig katten ner för trappan, så nu ska jag gå och kolla på henne. PUSS

 

Confessions of a BPD: Nu ska jag köra 30 day squat challenge, för nu vill jag ha en snygg rumpa. Det kommer bli så jävla jobbigt, är inne på dag två med 55 squats och sista dagen ska man göra 250?! HUR SKA JAG ORKA. Men det kommer bli fett värt, alla vill väl ha en snygg rumpa liksom. 

Emma visade mig bilden, jag blev eld och lågor och NU JÄVLAR. Älskar att träna, det känns så bra efteråt! Sen att jag är den lataste i världen och tränar varannan vecka är ju en annan sak. Nu ska det bli ändring!

 

 

 

Är trött idag. Har gjort massa saker, vart på stan med bästa Kevin, sen träffat bästa Emma. Alla är bäst. Är så stolt över mig själv att jag klarade av det, men nu är jag trött och känner mig ensam. Imorrn blir jag ännu ensammare, för då åker hela familjen bort och sover borta över natten. Kul. Det får väl bli jag och en pizza. Och Nikki såklart, tur att hon finns. Annars vet jag inte vad jag ska skriva om riktigt, är animefreak igen och kollar bara på anime. Hela tiden. Nu slutade elciggen funka också, FML bigtime. Orkar inte, hejdå 

Vet inte om jag har lagt upp bild på min käraste ägodel, förmodligen har jag det men den förtjänar all uppmärksamhet i världen så here it is. Again. Ser ut som ett spöke idag, man måste variera sig lite. Det här inlägget är tidsinställt så jag vet inte vad jag gör just nu, förmodligen ute på äventyr med la familia. Måste köpa nya lösisar idag, och bodylotion, och lösnaglar. Och filbunke. Älskar filbunke. Med massa kanel och socker, MUMS. Hejdå nu.

 

Lägger upp bilder där jag har det på mig. Yolo

Dagens outfit är svart och farlig. Killerheels eftersom att vi ska åka och kolla på ett slott, passar fint. Kändes bra att köra på svart eftersom att det är så himla kallt ute, då drar det liksom inte åt sig värmen. HAHA NÄ SKOJA SÅ VARMT SÅ JAG SMÄLTER MEN YOLO RIGHT?!?!?! Jag överväger att lägga upp bilder där jag faktiskt har det på mig också. Men jag är inte så nöjd med bilderna och självförtroendet är inte på topp. Så om jag gör det, kommentera gärna inte att jag är ful. Det vet jag liksom redan :@

 

 

Jag förstår inte vad felet är, nu när jag äntligen mår bättre psykiskt så skiter sig andra delar? Jag vågar knappt sätta mig i bilen för jag är rädd för att bli åksjuk och spy, jag vågar inte gå ut och gå för jag är rädd för att spy, jag vågar inte göra någonting? All den ångesten blir som en ond cirkel och jag mår ännu mer illa och blir bara mer och mer rädd för att spy. Jag har alltid haft svårt för magsjuka och att spy osvosv, men jag har lyckats hålla det under kontroll och under en lång period var det nästan borta, men nu börjar det komma igen. Inte bara spytankar, utan rädslor för att krocka med bilen, att det kommer ett djur, att jag ska ramla och göra mig illa, allting bara öses över mig och jag får panik, för såhär brukar det verkligen inte vara.

 

Jag har börjat med ADD-medicinering nu också, det har jag glömt att skriva. Har bytt mediciner helt så nu håller dom på att ställas in osvosv, så det är lite skakigt fortfarande. Men ADD-medicinering iaf, den ska hjälpa mig att koncentrera mig. Som igår skulle vi mocka ur boxen (det är väldigt, väldigt mycket att göra) och det blev för mycket för mig för att ens kunna påbörja det. Det ska den medicinen hjälpa mot, till exempel. Jag har  hållit uppe med den nu under helgen för min aptit blev så himla påverkad, och jag tror att skillnaden är rätt påtaglig. Det får vara värt det att inte ha aptit, för så som jag mår idag är verkligen inte bra. Jag tror att det har jättemycket med att jag inte har medicinen i kroppen, jag tror att jag skulle må mycket bättre om jag hade det. 

 

Nu ska jag äta ris och glo film, och mysa. Och hoppas att jag mår bättre imorrn. Som sagt, man behöver verkligen inte vara på topp jämt.

Kollade igenom mina gamla cambilder och hittade dom här, så här såg jag ut för snart ett år sen? Rött hår med svart underhår, konstiga ögonbryn och alltid svart ögonskugga. Hardcore. Som fan.

 

Försummar min stackars blogg. Hade ju jättefint med bloggläsare och kommentarer och allt och så ba nej hejdå haha, FÖRLÅT. Har väl ingen ursäkt egentligen, har ju alltid tid för att blogga. Imorrn ska jag börja hundkurs med Nikki, hoppas hoppas hoppas att det blir bra och att jag får pli på henne. Alltså jag har väl inte så mycket mer att säga, är mer aktiv på tumblr så om ni vill följa mig så gör det där. Eller gör det här också för jag uppdaterar ju ibland trots allt. Ehe BAI

 

Vad letar jag efter för bilder på tumblr? Vad ser jag för bilder som gör mig hur glad och inspirerad som helst? Det är så svårt att förklara. Det kan vara precis vad som helst.

Idag är jag fruktansvärt trött på precis allt. Jag är trött på att inte våga, på att vara ensam, på att elcigaretterna inte funkar :@ Liksom allt. Det jag är mest trött på är väl mig själv. Jag orkar inte att jag är som jag är idag, det är ingen bra dag öht. Ska lyssna på Crystal Castles, glo dåliga filmer och vara sur resten av kvällen, fyfan.

 

Då tänker mitt andra jag att det är okej. Det är okej att inte vara på topp jämt, det är okej att inte våga, det är okej att elcigaretterna inte funkar. Allt är okej. Det blir bättre. Jag får ta dagen idag till att vara sur och hata allt, för det är helt okej. Jag försöker komma ihåg det när allt känns åt helvete, att det är OKEJ att det känns åt helvete. Alla kan verkligen inte vara på topp jämt, speciellt inte jag som nyss har haft en svår depression. Det är ingenting man bara klättrar upp från på några dagar, det tar tid har jag fått höra. Även om jag mår jättebra stundvis och tror att jag kan göra allt så kommer det dåliga tillbaka i vågor, just på grund av att man inte tar sig ur en depression på några dagar.

 

Det gick för övrigt jättesuperbra att rida idag. Han var jättefin i alla gångarterna, lång och låg. Lilla gubben. Sen att man får positiva kommentarer hjälper till jättemycket, det är underbart att höra verkligen, tack alla. <3 Imorrn blir det hard work work, då ska boxen mockas ur efter att dom har stått inne och vilat på dagen. Nu ska jag ta det lugnt och sluta tvivla på mig själv, alla har neråtdagar ibland. xoxo

Nu har jag inte skrivit ett enda inlägg på hela dagen, FÖRLÅT. Men jag har varit upptagen. Typ. Har varit i stallet. Det är så kul att vara i stallet och tycka att det är kul. Det är så skönt att säga att man mår bra när någon frågar, och verkligen mena det. Det är så skönt att ha energi igen, även fast det bara är lite. Visst känner jag att det mörka och dåliga drar i mig, och ibland vill jag bara ge upp, men jag klarar att stå emot. Det känns lite sorgligt, "I'm in love with my own sadness", och nu har vi gjort slut. 

 

Jag vet att jag säger det hela tiden, men det är ju viktigt. Jag ska sänka kraven på mig själv och ta saker i min egen takt. Redan nu har jag ångest över ridningen och allt, men jag försöker att koppla bort det. Jag ska lyssna på dom råden jag får och bara ta det lugnt, det är det som lönar sig i längden. Det har alltid varit så att ångesten över en viss sak har tagit bort glädjen helt, så då har det bara blivit jobbigt, men nu ska jag inte låta det bli så. 

Jag tvivlar på mig själv, det måste man få göra ibland. Jag behöver mer energi, mer vilja till att göra saker. Jag var nyss jättestolt över idag och över att jag börjar komma tillbaka, men det blåste bort. Jag måste ha energi till mina djur, till vänner och till ALLT. Det finns liksom inget annat. Och om jag tänker så kommer jag aldrig någonsin att räcka till. 

 

Jag tar dumma beslut, jag åtar mig saker som kräver mer energi än vad jag har. Jag lovar guld och gröna skogar om jag får som jag vill, sen när jag har det så tröttnar jag fort. Jag har inte den energin och det tålamodet som krävs för att lyckas. Jag vill vilja, jag vill orka och jag vill göra en massa saker. Jag vill inte tvivla på mig själv, jag vill inte svika dom som jag har lovat saker, och jag vill framför allt inte svika mina djur. Ni kunde nog lista ut att det handlade mycket om dom.

 

Jag klarar inte av krav, att jag inte inser det själv? Jag klarar ju inte av det. Jag vill så gärna klara av det, jag vill ha tålamodet och energin. Nej, nu ska jag vända det här inlägget till något bra och vara fett stolt över idag. Jag har ridit, pysslat i stallet, gjort mig iordning, tränat, träffat Emma, gått ut och gått med Nikki, det är ju superbra. Jag börjar ta mig ur min depression, jag börjar må bättre. Då måste jag fokusera på alla bra saker istället för att tänka att jag inte räcker till. Alla tvivlar, man måste få tvivla, men man måste också tänka på det som är bra.

 

Jag hade aldrig klarat av allt det här på en dag för några veckor sedan. Då hade jag bara legat i sängen utan hopp om livet. Nu ska jag ta dag för dag, och fokusera på det som får mig att må bra. Awesome ju, GODNATT NU VILL JAG SOVA

 

Idag fick det bli en sväng på fältet utanför ridbanan, bara mysridning och lite krav då och då. Jag har tappat otroligt mycket i ridningen känner jag, är i jättedålig kondition och så. Samtidigt känns det som att jag aldrig har varit ifrån honom, vi tar upp det igen där vi slutade och det är underbart. Han är verkligen underbar, min Charles, och jag är jätteglad över att han är min. Imorrn kanske vi tar en sväng i skogen, ridleden vore mysigt. Vi får se helt enkelt, jag ska inte ställa så mycket krav på mig själv när jag precis börjar komma igång igen. 

 

Iaf, mitt i allting när vi skulle ta sista galoppen drar jag av tränset. Då har jag inte kollat hur det sitter utan bara antagit att det sitter som det ska, och så lossnar nosgrimman och där sitter jag utan någonting alls att stanna med, HAHA. I galopp dessutom! Men som tur är, så har jag världens snällaste häst som känner att något är fel och stannar. Jävligt tur, annars kunde det ha slutat illa. Sen blev han rädd för en fågel och for iväg, men annars har det gått bra!

 

Mamma har tagit massa bilder idag på mig och sånt, MEN DET FUNKAR JU DÅ INTE ATT SKICKA så nu ragear (?) jag sönder på allt och tänker hänga mig. Bilder kommer upp snart HOPPAS JAG

Idag är jag hur glad som helst. Jag har sovit jättebra, fick ny sömnmedicin igår och den funkade hur bra som helst. Om ni har testat mycket och det inte funkar, så be om Nozinan. Supermedicinen. Jag blandar den med Circadin och det funkade jättebra inatt, jag hoppas verkligen att det håller i sig. Det brukar dock vara så, det funkar några nätter och sen ger det upp. Men effekten jag fick var underbar, den har jag inte känt på hur länge som helst. 

 

Sen att jag var i stallet igår tror jag gjorde mycket, jag bara hoppade upp idag och ville faktiskt dit. Vi ska åka alldeles snart och jag är jättetaggad. Känns så himla, himla bra och jag är så glad. Jag ska bara mysrida, även om jag vill galoppera runt ska jag inte göra det för jag ska ta det lugnt nu och komma tillbaka lugnt, så jag verkligen känner att det är roligt. Ska verkligen försöka få mamma att ta några bilder också.

 

Efter stallet blir det ut igen på äventyr, jag känner mig glad och positiv till det, jag vill göra det och FYFAN VAD BRA DET KÄNNS. Idag är en riktigt, riktigt bra dag. Jag är bra och jag kan göra allt jag vill. Ja. WIHO. 

 

Idag har jag vart i stallet och pysslat. Fy vad bra jag mår, känns så himla skönt att ha gjort det. Vi ska tillbaka om en stund och släppa ut hästarna, dom var helt galet attackerade av bromsar och grejer, så dom fick komma in. Kanske rider en sväng då också, vi får se. Lovade ju ridbilder, såatteh. 

 

Jag har en app som hjälper mig att träna, den har superduperbra övningar som gör det så jobbigt så att man precis klarar det. Den heter bara Träningsapp och finns på appstore, ladda ner den och börja träna :D Man kan välja vad man vill fokusera på, jag väljer alltid Ända och Ben och fyfan vilken träningsvärk jag har. Superbra app verkligen.

 

Idag ska jag åka ut till min kära häst och rida lite. Längesen nu ju. Vi har köpt lusern också och den har legat i bilen flera dagar så hela bilen luktar lusern, MUMS. Och jag vet att lusern stavas lucern men då tänker jag bara på Lucius Malfoy i Harry Potter och jag tänker inte mata min häst med Lucius. Usch. Så lusern it is. Tänkte verkligen, verkligen försöka knäppa några bilder så jag har något att visa. Har ju nästan inga ridbilder alls, och Charlie är ju faktiskt mitt liv. Mhm.

 

Fick bli en gammal rubrik, fast oh så bra den är! Idag tänkte jag skriva om hur det är att leva med en psykiskt sjuk människa. Det har jag absolut ingen aning om, faktiskt. Men jag kan tänka mig att det är jävligt jobbigt. Att alltid behöva ha överseende och hela tiden vara beredd på att något ska hända. Att ständigt bli "avbokad" för att personen ifråga inte är tillräckligt frisk för att gå ut, jag kan tänka mig att man känner sig bortstött. 

 

Nu kom jag inte på något mer, haha alltså åh. Men iaf, jag är peppad. Eller nej det är jag verkligen inte, men jag försöker intala mig själv att jag är det, då kanske det fastnar någon gång till slut. Jag ska ta det lugnt och inte få panik. Och jag ska aldrig ge upp igen. Jag ska ha mitt sagoslut. Det här blev ett väldigt onödigt inlägg, men det är väl sånt bloggen är till för. Att ösa ur sig det man tänker på och nu tänkte jag på det här. Nu ska jag kolla vidare på film, hejdå.

Idag är en bra dag. Jag gör framsteg, tänker på mig själv och tar det lugnt. Fast jag har inte gjort min dagliga workout, får ta mig i kragen och göra det snart. Nu ska jag kolla på min film, och sen tänkte jag skriva ett inlägg om katastroftankar. Kanske. Vi får se. Hejdå.

 

Idag var det möte med läkaren i Västerås, men innan det drog mamma och jag på stan och shoppade. Rea överallt, ÄLSKAR REA. Bästa affären va nog Bik Bok, men där köpte jag inget för det hade vi inte tid med. Västerås är en himla trevlig stad, kommer nog sakna att åka dit hela tiden :o

 

Jag satt nyss och tänkte på hur ensam jag är, och tänkte skriva ett inlägg om det. Jag är ensam, jag har ingen som tycker att jag är vacker och speciell, jag har ingen som tycker att jag är den viktigaste personen i hans liv, jag står själv. Sen ville jag inte visa mig svag, så då tänkte jag strunta i att skriva över huvud taget. Men då kom jag på en sak. Jag är svag. Jag är riktigt jävla skitsvag, jag är hur lätt som helst att utnyttja just nu och jag skulle säga ja till vilken närhet som helst. 

 

Jag står för det. Jag måste stå för det, varesig jag vill eller inte. Men varför ska jag låta någon annan definiera vem jag är? Jag har bara mig själv. Är det då inte viktigare att JAG älskar mig själv? Jag kommer alltid få leva med mig själv, jag kommer alltid finnas för mig själv, det är den absolut viktigaste relationen jag någonsin kommer ha. Varför då inte fokusera på att älska mig själv istället för att älskas av någon annan? Det kommer ändå. 

 

Istället för att ge upp, lägga sig ner och vänta på att sorgen ska döda en, varför reser man sig inte och jobbar på relationen till sig själv? Och det gamla vanliga, som alla säger; hur ska någon kunna älska mig om jag inte älskar mig själv? Det går ju inte. Det går faktiskt inte. Det enda jag kan förändra och styra över, är mig själv. Jag kan inte ändra på någonting runt omkring mig, så varför ödsla tid på att vara ledsen över det? Det kommer alltid finnas folk som vill se mig falla, vänner kommer och går, men det betyder ingenting sålänge jag har en bra relation till mig själv. Jag har varit på botten och vänt, jag har bevisat för mig själv att jag klarar det jag trodde var omöjligt, efter allt jävla skit som har hänt så står jag här, jag lever.

 

Jag ska fokusera på mig, resten kommer på köpet. Om jag tycker om mig kommer andra också tycka om mig, och även om jag inte tycker om mig själv så vet jag att jag har personer som tycker om mig. Det är skönt att veta. Och förlåt mina kära läsisar om ni vill läsa om sockervadd och regnbågar, men jag är inte sockervadd och regnbågar och jag kommer nog alltid dela med mig av mina tankar på bloggen. xoxo

Nu tänker jag ändra på saker och ting här. Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör just nu, så nu tänker jag börja träna och räkna kalorier. Jag har laddat ner en jättebra app som heter ShapeUp, den hjälper mig att tänka på vad jag äter. Ska också försöka jogga/powerwalka iaf en gång per dag, fett hälsosamt. Tänker äta skräpmat och så på helgerna, för annars kommer jag aldrig klara det haha. Är lite låg idag, men det blir nog bättre till kvällen hoppas jag. Nu ska jag försöka få igång min elcigg :@ och kolla på filmis, PUSS

 

HHAHAHA världens roligaste någonsin, allas våran Justin kissar i en mopphink på en restaurang och skriker "FUCK BILL CLINTON" alltså jag dör Justindöden, you go girl! Verkar som att kändisskapet har stigit honom åt huvudet och det är ju fruktansvärt kul. Kan inte något JB-fan hitta hit och förklara för mig varför man är kär i Justin? För det förstår jag verkligen inte. Sorry bros, men jag fattar inte. Visst, han har talang som jag vet inte vad, men varför inte göra bra saker istället för att bete sig som ett svin? Alla tonåringar gör väl uppror, men någon måtta (?) får det vara. 

 

Länk till videoklippet: http://www.tmz.com/2013/07/10/justin-bieber-restaurant-mop-bucket-piss-pee-urinate-video-bill-clinton/

Nu är jag hemma, på permission. Tog en paus från allt medans jag var på psyket, kändes bäst så. Jag mår bättre nu, jag har hopp om livet igen så nu ska jag starta om ännu en gång. MEN. Bara för att jag är hemma från psyket betyder inte det att jag är fulladdad med ny energi och ska göra en massa saker, jag är helt slut, herregud. Det har blivit mycket tänkande och så eftersom jag inte har haft något att göra (man får ju liksom inte ha mobil, internet eller dator) och jag ska tänka på mig själv nu. Inte till en sån grad så att det blir överdrivet såklart, bara till den grad att jag ska göra saker och vara med folk som ger mig energi, jag ska försöka vara ärlig och säga om jag tycker något är fel och jag ska ta hand om mig själv, för det är jag värd.

 

Jag är jag och det kommer alltid vara så, så nu ska jag försöka sluta tänka att det alltid är jag som gör fel och tänka att det kanske inte är hos mig felet ligger. Allt beror inte på mig, jag är inte sämre än någon annan. Jag är bäst, skitfin och folk inspireras faktiskt av mig. Det känns helt sjukt att tänka på att det är någon som gör det, inspireras av mig!? Omg. Jag är värd att ha det bra, och det ska jag ha nu. Jag ska ha en asbra sommar och vara med mina vänner, som jag saknar fruktansvärt mycket. Jag ska uppfostra min hund och ta hand om min häst, och bara vara.

 

Jag har sagt det så många gånger och jag tänker fortsätta säga det tills det fastnar, mina möjligheter är oändliga, jag kan göra precis vad jag vill och allt börjar här, just den här sekunden. Allt blir verkligen vad man gör det till. Ta det från någon som har varit på botten; det GÅR att klättra upp, starta ett nytt liv och må bra. Jag är bara i början av mitt nya liv, men jag är säker på att det kommer lösa sig och bli jättebra. Nu ska jag sova, och bli av med det här satans halsflusset? :@ xoxo

 

Jag är trött på att säga förlåt. Men jag säger det ändå, förlåt förlåt förlåt. Jag bloggar inte just nu, och det kommer nog bli ännu sämre uppdatering dagarna framöver (om det ens är möjligt hahaha) för jag ska lägga in mig ett tag. Vad gör man när man inte ser något ljus över huvud taget, när man är längst ner i djupaste avgrunden någonsin och  det inte finns någon väg ut? Man har fina vänner som ställer upp och finns där, men det är som att man är på ett annat plan, och dit når ingen, så man är alldeles ensam även fast man har 1000 pers omkring sig. 

 

Man har ingen anledning till att må så dåligt som man gör, ingen har dött, ingen håller på att dö, allting bara rullar på. Det är svårt för andra att förstå då, man kan inte begära det av någon. Men för mig har någonting dött. Allting jag tar på är trasigt, förgiftat och dött. Det luktar död överallt, det tar sig in i mitt huvud och sätter sig som sten. Jag ser faktiskt ingen väg ut, och jag är trött på att försöka förklara. Det känns som att det enda jag gör är att be om ursäkt, be om ursäkt för mig själv och för hur jag mår. Psykisk ohälsa är något som är otroligt tabu, då blir det gärna att man måste be om ursäkt hela tiden. Jag hatar det. Jag inser det nu att jag hatar det. Varför ska jag behöva be om ursäkt för den jag är?

 

Jag har massor jag vill göra. Det är sommar, jag har världens finaste vänner som bara väntar på att göra saker med mig, men jag kan inte. Varför kan jag inte? Jag vet inte hur jag ska förklara, för vad man än säger är det som att prata inför döva öron. Jag förstår det, hur ska man kunna förstå någon när man inte har varit med om det själv och därför inte kan relatera till det? Men det tär på mig, att hela tiden behöva be om ursäkt och förklara, förklara, förklara. Jag riktar mig faktiskt inte till någon speciell nu, så ingen och alla behöver ta åt sig. 

 

Låt ALDRIG ett leende lura er. Försök förstå, det är oftast värre än vad det ser ut. Säger någon att den inte vill kan eller orkar, ta inte åt er utan step outside the box och var lite större. Sluta tänka "omg det handlar om mig varför vill aldrig hon/han träffa mig, jävla idiot" och tänk på personen ifråga istället. Hur mår han eller hon egentligen? Ibland är det enda man behöver att vara ensam. Att ligga i sin säng och bara, ta en paus från livet. Sen om det är många pauser eller få kvittar, alla är lika viktiga. Man behöver verkligen inte att någon tjatar på en, det är hemskt. Det är hemskt att komma på nya ursäkter varje gång, det är hemskt att känna att man behöver ljuga så att ingen blir sur på en. Allting är hemskt, egentligen.

 

Det jag vill komma fram till är väl...ingenting. Jag ville bara skriva av mig, och fy sjutton så skönt det var. Nu ska jag ligga i min säng och grubbla, imorrn åker jag till V-ås och stannar där ett tag, sen kommer jag hem med nya krafter och har en hel sommar framför mig. Jag ska umgås med mina vänner och ha det så kul och bra som jag bara kan, njuta av mitt sommarlov och embrace every moment typ. Snart är jag 18, och då börjar livet på riktigt. Det här är bara träning, det är ett år som ska gå till att göra allting perfekt, så jag får en bra start när jag blir vuxen. Just nu är jag inte vuxen någonstans, det känns som att jag är 12 år och nyss har börjat högstadiet. Det ska ändras. 

 

En sista sak, om du som läser känner dig ensam och vill fråga mig något, bara prata eller vad som helst, GÖR DET. De flesta tycker faktiskt att jag är bra att prata med. Skriv en kommentar, mejla till [email protected] eller sök på facebook, Jonna Ida Michelle Lövgren heter jag där. xoxo