Don't panic, never quit!
Fick bli en gammal rubrik, fast oh så bra den är! Idag tänkte jag skriva om hur det är att leva med en psykiskt sjuk människa. Det har jag absolut ingen aning om, faktiskt. Men jag kan tänka mig att det är jävligt jobbigt. Att alltid behöva ha överseende och hela tiden vara beredd på att något ska hända. Att ständigt bli "avbokad" för att personen ifråga inte är tillräckligt frisk för att gå ut, jag kan tänka mig att man känner sig bortstött.
Nu kom jag inte på något mer, haha alltså åh. Men iaf, jag är peppad. Eller nej det är jag verkligen inte, men jag försöker intala mig själv att jag är det, då kanske det fastnar någon gång till slut. Jag ska ta det lugnt och inte få panik. Och jag ska aldrig ge upp igen. Jag ska ha mitt sagoslut. Det här blev ett väldigt onödigt inlägg, men det är väl sånt bloggen är till för. Att ösa ur sig det man tänker på och nu tänkte jag på det här. Nu ska jag kolla vidare på film, hejdå.
