Sova? Det kan vi göra när vi är döda.
Ska upp 9, åka buss (hua) och sitta ensam och vänta på bup i 3 år. Tur att jag har mina hörlurar. MEN GUD JAG MÅSTE LADDA NER MUSIK. HAHA HEJDÅ BLOGGEN! Nej jag skojade. Men jag förstår inte varför jag inte sover. För jag vill inte drömma, jag vill inte tro att det händer på riktigt och vakna upp panikslagen. Utomjordingsrädslan har avtagit, men igår trodde jag att det var aceton i kiwin så jag slängde den. Vad är fel på mig? Är jag psykotisk? Det är man inte som 17-åring. Jag vill inte berätta, för jag är så rädd att ingen ska tro på mig. Det är ju sant, för mig. Ändå skriver jag här på bloggen? Lite dubbelmoral. Men bloggen är min dagbok, den lyssnar på allt jag säger och ställer inga motfrågor.
Jag hittade för övrigt två bilder på mig och Charlie när vi hoppade i somras. Jag tror att det var 55 cm vi tog oss över, och jag blev så glad, stolt och taggad när jag såg dom bilderna :') Han var förresten UNDERBAR idag. Han ville bara vara nära, han va så mysig. Det va första gången jag kramade honom och han la sitt huvud på min axel, ett hästhuvud är tungt haha x) Jag fick klappa honom på huvudet utan att han drog sig undan, han bara stod där. Sen red vi, och han va så pigg och sammarbetsvillig. Han lyssnade på ALLT. Vi galopperade runt banan, det gick fort och det va så himla kul. Jag vore INGENTING utan honom. Min stjärna. Gud <3
Dålig kvalité kanske, men det gör INGENTING. Blir så glad när jag ser dom här!
