En förklaring
Jag har beslutat mig för att sälja Charlie. Det är inget som helst fel på honom eller ridningen, allt sitter i mitt psyke. Sen har jag saknat Sweetie ända sedan hon försvann, och jag har tänkt på henne nästan varje dag och velat ha tillbaka henne. Nu ska jag göra verklighet av mina drömmar, man kan inte ha en häst bara för att man tycker om att gosa med den, den måste ridas och jag rider inte Charlie längre. Som tur är får jag jättebra hjälp, och är oändligt tacksam över det, så att han slipper stå hela tiden. Jag har en eventuell köpare åt Charlie, en människa jag verkligen hoppas att han hamnar hos. Sedan, när han är borta, är planen att ta tillbaka S, om vi hinner det. Hon ligger ute på annons just nu, och hittar hennes fodervärdar ett bra hem åt henne åker hon, så jag hoppas verkligen att vi hinner.
Jag vet att många förmodligen tycker att jag inte borde ha häst, med tanke på att jag är så pass ostabil som jag är och har svackor hela tiden, och då blir hästen stående. Till alla er vill jag bara säga att jag älskar mina hästar, och tar hand om dom så bra jag bara kan. Jag vore död om jag inte hade haft hästarna, dom har dragit mig upp ur mitt mörker så oändligt många gånger och jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade stallet att åka till. Det stämmer att jag är ostabil, jag har mina svackor, men det betyder inte att jag vanvårdar mina hästar. Jag ändrar mig ofta, jag håller inte det jag säger och jag tar på mig för mycket saker, så nej, häst kanske inte var rätt grej för mig. Men som sagt. Nu har jag dom, och jag älskar dom. Det är det enda som spelar roll.
Att jag byter ut Charlie mot Sweetie och inte köper en ny häst? Aldrig. Jag byter inte ner mig på något sätt, jag struntar i om folk tycker att jag är för stor på henne, för jag vet att jag inte är det. Jag är inte alldeles för lång, och jag väger verkligen inte för mycket, jag kan hoppa rätt höga hinder med henne och hon bär upp mig alldeles utmärkt bra. Klart att jag tvivlar på om jag är för stor eller inte, men egentligen vet jag ju att jag inte är det. Jag har inte vuxit sådär överdrivet mycket sen jag skaffade henne, så det är faktiskt inga problem. Sen om jag skriver det för att övertyga er eller mig själv, det vet jag inte riktigt. Både och förmodligen.
Så ja, det här är min plan. Jag vet att många har undrat, så jag tänkte skriva och förklara. Ni får tycka att jag är jättekonstig, ni får tycka att jag inte borde ha häst, jag bryr mig faktikst inte, jag vet hur allt ligger till, jag har fina stallkompisar och det är allt som spelar någon roll. Puss
