www.confessionsofaschizo.blogg.se

Blir första inlägget i den här kategorin, spännande! Som Berny i "Vingklippt Ängel" så fint beskriver det, emotionell cancer. Det är min sjukdom, mitt bagage. Mina "skeletons in the closet". Och det är precis vad inläggen i den här kategorin ska handla om. I skrivande stund har jag inte börjat länka min blogg någonstans, det är nog en människa som vet om att den finns. Vi får se när jag vågar skriva ut den, jag vet ju inte riktigt vad responsen kommer bli. Om ni kommer se mig som en äcklig uppmärksamhetshora eller kanske någon som man kan sympatisera med? Ni kanske känner igen er? Vem vet. Jag tänkte ha min blogg som en dagbok den här gången, och inte bry mig om att alla vill ha fina glada ljusa inlägg om hur underbar världen är, massa fina egobilder och allt ska va så jävla fint och bra. Jag SPYR på sånt. "Nejmen jag vill inte va någon attentionwhore som drar ner alla i ledsenhet" WELL, FUCK YOU THEN. Jag är jag och min blogg är min blogg, jag får skriva vad jag vill och hm, don't like me? Well I don't wake up everyday to impress you. Fast när jag skriver sånnahär hatinlägg, vem vill jag övertyga? Er eller mig själv? Det är nog mest mig själv. För att jag ska kunna läsa det här nån mörk söndag i januari och få lite jävlar anamma i mig. Vissa kanske tycker att jag är överdrivet negativ, men vafan. Jag har ju rätt. Som Jonas Gardell (min gud) i sin bok "Ett ufo har landat" skriver: Snövit var en jävla hora. Askungen lät avrätta sina fula styvsystrar och styvmor så fort hon hade chansen. Prinsen knullade Törnrosa medans hon sov. Rödluvan åts upp av vargen och blev vargbajs. Det är sanningen. Det är inte finare än så. Det finns inget glamoröst med det här.