www.confessionsofaschizo.blogg.se

Idag har jag hämtat hem Sweetie igen, och det känns så bra. Jag tänker inte släppa henne igen den här gången, oavsett vad som händer. Det kan vara att ridningen inte funkar, det kan vara att jag blir rädd, det kan vara vad som helst, jag tänker ändå inte släppa henne. Över min döda kropp. Jag har längtat sådant efter henne, ända sedan hon åkte, och nu är hon äntligen min igen. Tusen tack också till mina stallkompisar som gjorde det här möjligt, utan deras hjälp skulle jag intr ha kunnat gjort allt det här. Värt guld med fina vänner.

 

Red en liten sväng när hon hade kommit, för att testa sadel och ett träns, och gud så ovant det kändes Och så dåligt det gick, haha. Men det kändes bra. Nu ska jag bara vänja mig, sen kommer vi bli oslagbara tillsammans. Eller det är vi redan. Jag kan verkligen inte beskriva känslan jag har just nu, jag är så glad så jag gråter och vill bara till stallet nu nu nu. Det var längesen jag hade den känslan, det känns så bra att den har hittat tillbaka till mig. ÅÅÅÅ JAG ÄR SÅ GLAD ÄLSKAR VÄRLDEN. <3 ska försöka sova nu, så att det blir imorgon någon gång så att jag får åka till stalleeeet wiho

 

Inom en snar framtid kommer jag sluta blogga här, och vad kommer hända med bloggen då? JO, det ska jag säga er, det ska bli min hästblogg. Kommer skriva om hur det är att ha häst när man är psykiskt funktionshindrad, och hur mycket stallet hjälper mig att inte falla ner i mitt ändlösa mörker. Jag kommer också självklart skriva om mina svackor, och vad jag gör under tiden allt känns skit och hopplöst. Jag tror att alla har svackor, ingen kan vara på topp jämt. Det är starkt att erkänna det, så jag tänkte försöka att göra så. Jag kommer skriva om mina rädslor såsom hoppningen, och vad jag gör för att övervinna den. Självklart kommer jag skriva om lite annat också, men ridningen och hästarna kommer ligga i fokus. Jag vet att det kommer bli svårt att hålla igång och skriva, men jag ska verkligen försöka göra det. 

 

Det är bra att blogga för mig, inte bara för att jag tycker att det är kul, utan också för att det är en sak jag försöker göra varje dag så att jag har något att göra. Istället för att bara ligga i sängen, eller vara ute, eller vad som helst, har jag bloggen och försöker skriva ett inlägg om dagen iaf, just för att ha nånting att göra. Det är inte alls så jobbigt som skolarbete, eftersom att blogga är någonting man väljer att göra själv. Man får skriva om vad man vill, när man vill, hur man vill. AWESOME. Nu ska jag betygsätta och skriva lite om en film jag nyss såg, sen blir det SIMS. Huuuur längesen som helst jag spelade sims, så nu jävlar. Det går så segt på min dator, men bygga hus kan man nog göra. Det är askul. Puss på er!

Vaknade 10 i 5, har städat huset, gått ut med hunden och fixat annat. Redan. Herregud. Nu är jag så trött så jag vill gråta. Idag ska jag försöka fixa gimp, skriva ett hästkontrakt och bara ta det jättelugnt. Har varit en händelserik helg, jätteroligt att faktiskt göra saker för en gångs skull. Har inte mycket mer att skriva nu, är så trött så jag inte kan tänka haha. Puss, godnatt!

Sitter med Robin och har det awesome, väntar på Jennifer och när hon kommer ska vi ha det ännu mer awesome. AWESOME. Idag är en bra dag, allt känns bra och ännu bättre kommer det bli. Allt ba rullar på, och är awesome. Älskar ordet awesome, det beskriver allt så bra. Nu har jag väl inget mer att skriva, uppdaterar mer sen c:

 

Är så glad så att jag skulle kunna flyga, samtidigt som  allt är skit. Vet inte vart jag ska börja, och hur jag ska sluta. Charlie har en köpare, det är så himla bra. Sweetie kommer komma tillbaka till mig, och det är awesome. Har haft bästa tjejkvällen, även om jag blev trött och tråkig på slutet, haha. Men jag ser saker, jag är rädd och känner mig övervakad. Jag har sprungit runt i huset och dragit ner persienner och allt vad det nu är, och när jag var ute med Nikki var jag livrädd och såg saker överallt. Jag vet inte hur man ska brottas med hallucinationer, jag vet ju att det är just hallucinationer men jag vet samtidigt att det är på riktigt, och det gör mig livrädd. 

 

Jag ska försöka sova nu, jag är så trött. Har inte kunnat sova på 4 nätter. Imorrn är en ny bra dag, som ska vara lika awesome som den här. AWESOME, GODNATT

Jag har beslutat mig för att sälja Charlie. Det är inget som helst fel på honom eller ridningen, allt sitter i mitt psyke. Sen har jag saknat Sweetie ända sedan hon försvann, och jag har tänkt på henne nästan varje dag och velat ha tillbaka henne. Nu ska jag göra verklighet av mina drömmar, man kan inte ha en häst bara för att man tycker om att gosa med den, den måste ridas och jag rider inte Charlie längre. Som tur är får jag jättebra hjälp, och är oändligt tacksam över det, så att han slipper stå hela tiden. Jag har en eventuell köpare åt Charlie, en människa jag verkligen hoppas att han hamnar hos. Sedan, när han är borta, är planen att ta tillbaka S, om vi hinner det. Hon ligger ute på annons just nu, och hittar hennes fodervärdar ett bra hem åt henne åker hon, så jag hoppas verkligen att vi hinner. 

 

Jag vet att många förmodligen tycker att jag inte borde ha häst, med tanke på att jag är så pass ostabil som jag är och har svackor hela tiden, och då blir hästen stående. Till alla er vill jag bara säga att jag älskar mina hästar, och tar hand om dom så bra jag bara kan. Jag vore död om jag inte hade haft hästarna, dom har dragit mig upp ur mitt mörker så oändligt många gånger och jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade stallet att åka till. Det stämmer att jag är ostabil, jag har mina svackor, men det betyder inte att jag vanvårdar mina hästar. Jag ändrar mig ofta, jag håller inte det jag säger och jag tar på mig för mycket saker, så nej, häst kanske inte var rätt grej för mig. Men som sagt. Nu har jag dom, och jag älskar dom. Det är det enda som spelar roll. 

 

Att jag byter ut Charlie mot Sweetie och inte köper en ny häst? Aldrig. Jag byter inte ner mig på något sätt, jag struntar i om folk tycker att jag är för stor på henne, för jag vet att jag inte är det. Jag är inte alldeles för lång, och jag väger verkligen inte för mycket, jag kan hoppa rätt höga hinder med henne och hon bär upp mig alldeles utmärkt bra. Klart att jag tvivlar på om jag är för stor eller inte, men egentligen vet jag ju att jag inte är det. Jag har inte vuxit sådär överdrivet mycket sen jag skaffade henne, så det är faktiskt inga problem. Sen om jag skriver det för att övertyga er eller mig själv, det vet jag inte riktigt. Både och förmodligen. 

 

Så ja, det här är min plan. Jag vet att många har undrat, så jag tänkte skriva och förklara. Ni får tycka att jag är jättekonstig, ni får tycka att jag inte borde ha häst, jag bryr mig faktikst inte, jag vet hur allt ligger till, jag har fina stallkompisar och det är allt som spelar någon roll. Puss

Mår bra idag, idag är en bra dag. Har städat huset, gjort mig iordning och allt känns toppen. Bästa Ida och Linnea kommer hit sen för en kväll med tacos och skitsnack, awesome ju. Allt ba rullar på. Ensam hemma hela helgen, asskönt. Fast jag har hunden, det är inte lika kul haha. Det är helt sjukt vad man blir bunden när man har hund, det är ju värre än häst. Fast hon är ju världens bästa, tur det <3 Uppdaterar inte så mycket nu för tiden, orkar liksom inte. Jag gör mig iordning så sällan, och när jag inte gör mig iordning blir det inga bilder, inga bilder=kass uppdatering. Har ju ny dator också, och måste ladda ner massa penslar och typsnitt till gimp för att kunna göra dom inläggen jag vill göra, och det orkar jag inte riktigt just nu haha.

 

Tänkte skriva ett inlägg sen och berätta om stallsituationen, jag vet att många undrar. Men det tar vi då. Nu ska jag fixa mitt hår, och klä på mig, sen tagga för en asgrym kväll med bästa!

 

De senaste dagarna har jag bara legat och gråtit, hatat världen och tyckt att alla har kunnat dragit åt helvete. Sen igår försvann det, jag vaknade och tänkte "jaha, ännu en värdelös dag" men sen försvann det, och jag både städade huset, gick med Nikki till stallet och ja, massa. Idag hann jag inte ens tänka "jaha, ännu en värdelös dag" innan jag kände att jag är alldeles full av energi och vill göra massa saker. Ska träffa Ida och Linnea och åka till stallet med dom idag, på torsdag kommer det en tjej och provrider Charlie, i helgen är jag förhoppningsvis ensam hemma och igår beställde jag lösögonfransar från ebay, 10 par för 64 spänn. Allt bara rullar på.

 

Har inte haft någon dator, därav bloggpausen, sen har jag verkligen inte orkat göra inlägg och ta bilder och grejer så bloggen fick bli lidande. Men nu är min energi tillbaka, få se hur länge den stannar den här gången. Nu ska jag göra mig iordning och så inför dagen, hundkurs ikväll också ju. Awesome! Puss på er.

 

Idag har varit en datadag. Har bara velat vara ensam, med lugnt och tyst omkring mig, doin' nothing. Man måste väl ha såna dagar ibland, även om det tar emot. Nu är jag cptrött och ska sova, satsar på att vara mer aktiv imorrn, kanske till och med göra lite roliga inlägg. Ska till min psykolog också, det kommer gå asbra för jag gör massa framsteg där hela tiden. BRA Jonna. Sen vet jag inte vad som händer. Jag känner att jag börjar bli lite mer aktiv, jag gör saker om dagarna (för det mesta) och allt ba rullar på. Awesome ju. Kollar förresten på Batman-filmerna. Ännu mer awesome. Älskar superhjältar. Hejdå nu.

Jag lever. Tänkte bara säga det. Har äntligen en dator igen, den är seg som fan men det får funka tillsvidare. Jag mår bra, jag är glad och allting rullar på. Stallsituationen har löst sig, har kommit på vad jag ska göra och det känns bra att inte behöva ha ångest längre. Jag ska träffa omsorgsenheten och någon från ungdomsteamet på soc nästa vecka, får se vad dom kan hjälpa mig med. Är det någon som har haft kontakt med ungdomsteamet eller omsorgsenheten så får ni gärna kommentera, vet ju liksom inte riktigt vad dom kan hjälpa mig med och det skulle ju vara bra att veta xD Men det får jag reda på nästa vecka. 

 

Har också träffat fina saknade vänner, Ida och Linnea, och gud så skönt det var att träffa dom. Jag kan leva på det länge, snacka om att dom ger mig positiv energi så det bara skriker om det. Det är ju såna jag ska hålla mig till, såna som ger mig positiv energi. Har också träffat Kevin och Ragge och har inte skrattat så mycket som jag gjorde med dom på läääänge, herregud. Snart är det dags för löshår och hårfärgning också, alltså allting bara rullar på och det känns verkligen jättebra! Jag gör enorma framsteg i terapin känns det som, dom som jobbar med mig är nöjda och ALLT BA RULLAR PÅ. Awesome ju. 

 

Har inga bilder på den här datorn ännu, ska ladda över allt och så lite senare men nu ska jag koncentrera mig på att fixa klart den. Ska ladda ner alla spelen till steam också, och gimp, och herregud. Orkar inte. Fast det är ändå kul, ÄLSKAR nya datorer. Puss på er, HEIDO

 

 

Nu är det såhär att jag inte har någon dator, så jag kan inte göra några roliga inlägg över huvud taget. Jag har bara min iPad, och där kan jag inte ha gimp eller redigera bilder. Jag hoppas att jag ska kunna fixa det här så snart som möjligt, grejen är den att jag har en dator men internet funkar inte på den. Det är förmodligen något som måste låsas upp i datorn. Det är min mormors dator, och hon hade ett internet på den som gör så att man inte kan ha något annat internet på den. Trodde bara att det var så till mobiler med abonnemang, men tydligen inte. Asarg blir jag iaf. Men, som tur är har jag världens bästa låtsaspappa som förmodligen kan fixa det här, hoppas hoppas. Tills dess blir det inte så många inlägg, och blir det inlägg blir det bara med text. Men det står ni ju ut med, för ni är bäst. PUSS

Idag mår jag inte alls bra, är ledsen som fan och känns precis som när jag var inne i den där depressionen, fyfan. Blir livrädd för att det inte kommer vara bättre imorrn när jag vaknar, samtidigt är det skönt att inte orka något. Jag har kämpat mot mina demoner varje dag sen jag kom hem från psyket och var näst intill frisk, och nu känns det som att det är på väg att brista igen. Jag vet att ingentint går utan bakslag, men ändå, det känns förjävligt. Jag orkar inte skriva mer haha, men nu vet ni varför det inte blir några fler inlägg idag. Hoppas hoppas att jag mår bättre imorrn, puss på er.

Hittade dom här snyggingarna för 100 spänn på stan, dom ba stod där och väntade på mig?! It's destiny. Dom är mina barn, jag ska bo i dom. Enda nackdelen är att dom luktar brandrök så pass illa så att hela mitt rum nu luktar brandrök. Why, oh why.

Jag har inget kompisgäng att springa omkring med, jag har ingen som tänker på mig och tycker att det är tråkigt att jag inte är med, jag sitter här själv. I min ensamma ensamhet. Jag vet inte varför jag ens säger det, men jag måste skriva av mig. Jag har ingen som tycker att jag är världens bästa, ingen är kär i mig och ingen älskar mig. Det känns hemskt just nu. Jag vet ju att det kommer, någon dag kommer någon tycka att jag är bäst i världen och alltid vilja vara med mig, bara det att den dagen inte är just idag, och det står jag inte ut med.

 

Jag vet, till 100%, att ALLT ALLTID LÖSER SIG. Det har det gjort flera gånger. Livet har upp-och nedgångar, men efter regnet kommer ALLTID solen, även om det är en sjuk jävla storm innan. Jag tröstar mig med att jag har världens finaste vänner och inte är helt ensam, och att det som sagt kommer lösa sig för mig också. Det här året är ju till för att jag ska ladda batterierna och ta det lugnt, hitta mig själv och vara stolt över den jag är. 

 

Nu ska jag äta filbunke och kolla på dom bästa filmerna jag vet, och bara göra saker som ger mig positiv energi. Det är det viktigaste av allt, positiv energi. Hoppas att ni som läser också tänker på det, och raderar allt ur erat liv som ger er negativ energi. Pusshej <3

 

Tänkte att jag skulle visa det också. Fast jag gömmer mig under min myströja för ska ju klippa mig, och då kan jag inte fixa håret innan så jag ser ut som en säl. Älskar också hur mitt ansikte alltid lyckas se så konstigt ut. Puss

Jag tror att folk ofta får den uppfattningen om mig att jag dryg och bitchig. Många som nu känner mig har sagt att dom trodde att jag var värsta superbitchen när dom inte kände mig. Och dom som har varit i min närhet i flera år men ändå inte kommit mig nära måste tycka att jag är supertråkig. Jag tycker det är så synd att det måste vara så, sanningen är att jag är riktigt jävla superblyg. Jag har så svårt för att ta kontakt med personer och träffas, hitta på saker osvosv. Sen att jag mår/har mått så pass dåligt som jag har gjort har väl inte gjort saken lättare.

 

Vill bara säga till alla er därute som inte känner mig eller skulle vilja lära känna mig - jag är superblyg, det är därför jag kan verka dryg och bitchig och det är därför jag inte tar kontakt. Men jag tror att jag är en riktigt härlig person när man väl lär känna mig, jag försöker vara en sådan iaf. Puss på er alla därute, nu tror jag att jag säger godnatt från bloggen och kollar på film och äter filbunke. Filbunke är mitt bästa förövrigt, med massa socker och kanel. Mums. Puss godnatt läsisar <3

 

Har blivit helt beroende av Portal, orkar inte </3 Hatar att vara beroende av serier eller spel, för då gör jag inget annat än att ägnar mig åt det. Usch. För övrigt var det ett lite annorlunda möte hos psykologen idag, vi pratade om min uppväxt osv och jag grät som en jude. Jag brukar inte gråta så mycket längre, så det kändes väldigt konstigt att göra det. Men jag tror att det är bra, man måste ta sig tid till att prata om och tänka på det som har varit svårt och jobbigt. Man måste inse att det inte är ens eget fel, och tillåta sig själv att känna dom känslorna som man har tryckt undan och gömt. Det behöver inte vara inför någon, bara man gör det inför sig själv så är det bra. Sen om man kan ta det steget och visa någon annan är det superbra. 

 

Ja, det blev iaf mycket tårar idag, jag är helt slutkörd nu och ska bara vara hemma och återhämta mig resten av dagen/kvällen. Jag är inte van vid att känna så mycket som jag har gjort idag, det blir för mycket och då bryter jag ihop istället. Men det måste göras om jag ska kunna bli frisk. Puss på er därute, nu ska jag spela och äta pastasallad. MUMS 

Tänkte ta lite bilder innan jag åker, så kommer älsklingsnikki och vill vara med alltså HAHA. Ska iaf till min psykolog, hoppas att vi gör framsteg idag med. Det känns bra att åka dit, förut ville jag inte men nu känns det faktiskt bra. Orkar bara inte se alla förberedelser inför karnevalen, det ska bli lite jobbigt men det är väl sånt vi kommer prata om idag. Förra gången fick jag reda på att jag hade en affektfobi, som ungefär betyder att jag har en fobi mot vissa känslor. För varje diagnos jag får känns det bra, jag vet att det inte borde kännas bra och att diagnoser inte är något att sträva efter men jag känner mig bra och nöjd. 

 

Då kanske några av er undrar vad jag har för diagnoser? I papprena står det ADD, blandade ångest och depressionstillstånd, allvarlig sömnstörning och nu den psykoterapeutiska diagnosen affektfobi. Jag tror själv att det är något mer, några av de jag pratar med håller med mig och några gör det inte. Jag tänker kämpa för att få den diagnosen jag letar efter, för jag VET att det är så. Vad letar jag efter för diagnos? Borderline eller Bipolär typ 2. Jag har gjort ett personlighetstest, det visade att om jag hade vart 18 hade jag haft diagnosen borderline, men man kan inte sätta det på en 17-åring. Det testet visade också att jag hade en anpassningsstörning. Skriver mer om det här sen, hinner inte nu, tiden rinner iväg :O MEN PUSSHEJ HÖRS SEN