www.confessionsofaschizo.blogg.se

Tänkte ju då sova för ett antal timmar sen, men jag kan inte. Har en sju helvetes jävla ångest och allt äter upp mig, jag vet ingenting, jag är ingenting. Jag försöker kolla på film, men jag blir så rastlös så jag pausar var femte minut och gör massa annat. Jag försöker blogga, men när jag skriver den här meningen har jag redan pausat fyra gånger för att göra nånting annat. Rastlösheten äter mig, jag ska till stan imorrn och då måste jag göra mig iordning och det kommer bli fult och äckligt och vetskapen om det äter upp mig. Allt äter mig, jag är till för att ätas. Om jag släcker lampan börjar mörkret ta former av olika saker och jag tror att det ska äta mig. Om jag stänger av TV:n lyssnar jag efter ljud som inte finns, det kan vara nått som kommer äta upp mig. Jag måste vara vaken för om jag sover så äter drömmarna upp mig, jag drömmer så konstiga läskiga saker och blir rädd. Jag vaknar och kommer inte ihåg om drömmen va en dröm eller om det hände. Jag vill inte vara ensam, jag hatar att vara ensam för ensamheten äter mig. Jag har Charlies träns i sängen, det luktar läder. Världens näst godaste doft, förutom varm häst. Jag vill ut och rida, långt. Galoppera mycket och klättra i skogen. Jag vill va i stallet, jag orkar inte vänta på att det ska bli imorrn. Och jag måste sova, för dygnar jag så kommer jag svimma och inte orka göra nått på hela dagen. Nu ska jag försöka kolla klart på Saw, är fortfarande på filmen jag skrev om förut. Det tar mig ca tre timmar att kolla på en film som är en och en halv timme lång. Jag orkar inte med mig själv, hejdå.