Att ge upp hoppet om sig själv

2013-06-25 @ 16:02:37 Permalink emotionell cancer Kommentarer (0) Trackbacks ()
Vad som helst och ingenting är förgiftat och trasigt. Det finns inget motgift eller superlim som kan fixa det, allt jag kan göra är att gå omkring i det och vara rädd. Den känslan som hoppar på mig oftast är faktiskt rädsla. Det är ångest av en helt annan grad, jag vet inte vad jag ska göra med det. På dagarna är allting grått, jag ser som i en dimma. Det mörka kryper närmare när jag är ensam och när det är natt, då är jag helt i min egen värld utan någon kontakt utåt. Stolarna blir män i kostymer som spelar poker, tavlorna blir uppbrända foton, demonerna är precis överallt. Det är mycket värre nu än vad det någonsin har varit, och jag frågar mig själv gång på gång om det finns någon i hela världen som skulle stå ut med det. Finns det någon som står ut med min rädsla, någon som vill ta bort den gråa slöjan och visa mig att det finns färger?
 
Jag vet inte vad jag ska tro faktiskt. Jag vill tro att en dag kommer det någon och ba, tar mig med och så färdas vi mot solnedgången och lever lyckliga i alla våra dagar. Om jag inte hade den tron skulle jag vara död just nu. Jag växlar mellan så många åsikter och personligheter att jag inte vet vem som är vem och vad som är mitt. Ena sekunden tänker den ena på ett sätt, andra sekunden tänker jag på ett helt annat sätt, tredje sekunden tänker den andra inte alls. Alla har sin egen åsikt och dom kämpar hela tiden och krigar mot varandra för att få uppmärksamhet och göra sin röst hörd. 
 
Hur är det då, att leva med min sjukdom? Jag kan inte gå i skolan, jag kan inte träffa kompisar, jag kan knappt ta mig ur sängen vissa dagar. Visst kan jag träffa kompisar, men det tar så otroligt mycket energi från mig så det vill jag nästan aldrig göra. Det många inte förstår är att jag har levt i 17 år utan att förstå varför jag är som jag är och varför jag mår som jag mår, och jag har precis kommit på varför. Det är 17 års raserande och kaos, och nu är det meningen att jag ska bygga upp allt det helt själv. Det tar tid, kraft och energi som jag inte har. 
 
Det här skriver jag för att ni ska få lära känna mig lite bättre, jag tänker att jag tar lite då och då istället för att spamma med värsta cplånga inlägget som kommer ta år att läsa. Enjoy!
 
Det citatet fastnade verkligen på min hjärna, what




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0